Genom texter, rytmer och toner får sjätteklassare på Holmaskolan i Malmö berätta sina historier. Det blir låtar om mod, lojalitet och respekt.

 

Det är torsdag och klockan är snart tio. En grupp sexor stökar runt i kapprummet innan de troppar in och sjunker ner på varsin stol. Det är nio elever med åtta hemspråk: urdu, pashto, danska, arabiska, svenska, turkiska, makedonska, albanska.

 

Idag jobbar musiklärare Ranko Kovacevic med Songlines. Samarbetet syftar till att hitta sätt att arbeta med musiken som ett redskap för språkutveckling och sammanhållning. Ett annat mål är att väcka nyfikenhet och kunskap kring musiken. Songlines musikpedagog Allan Skrobe har jobbat med musik i hela sitt liv. 

– Musiken är ungdomarnas röst, säger han. Ungdomar gillar, lyssnar och identifierar sig med musik. Med hjälp av musiken kan vi jobba med livets utmaningar.

 

Allan är artist, musiklärare på Musikhögskolan och har varit ledare på det interkulturella folkmusiklägret Ethno i 20 år. Sedan 2018 har han arbetat med Songlines. Syftet med Songlines är att låta unga mötas över alla gränser och att arbeta med musiken som verktyg för att stärka ungas kompetenser. När han först kom till sexorna på Holmaskolan börjar han med att ställa frågor om elevernas relation till musiken.  

– Eleverna pratade mycket om rap och hip hop när jag kom hit. Det var Einár och Yasin och sånt. Några gillade K-pop. Men när jag bad dem skicka låtar som betytt mycket för dem när de vuxit upp, kom barnsånger på olika språk, säger han.

Barnsångerna lämnas över till Songlines andra medarbetare. Låtarna noteras och arrangeras och tas om hand för att kunna spelas i olika sammanhang. Under tiden jobbar Allan vidare med sexornas musikskapande. Med utgångspunkt i elevernas berättelser formas lektionerna.

– När jag närmar mig elevernas musik, kan jag förstå vad som intresserar och då blir det lättare för mig att göra musiken intressant för dem, säger Allan.

Rapmusiken bygger ofta på samplingar. För att skapa den behöver man kunna arbeta med rytm, melodislingor och text.

– Vi har skapat beats, spelat trummor, piano och gjort låtar, säger en av eleverna i sexan. Om innebandy till exempel.

– Innebandy är mitt största intresse, säger en annan kille. Så vi skrev om det.

Han berättar att han gillar att spela trummor, sjunga och skriva dikter.

Allan utgår från olika teman och jobbar med text och analys. Eleverna diskuterar ordval och det uppstår diskussioner om olika värderingar. Vad är lojalitet, vad betyder respekt, vad kan vi göra tillsammans i just den här gruppen? Eleverna tycker att det finns mycket att uttrycka med musiken.

– Du skriver vad du tänker på och känslan tar dig dit, förklarar en kille.

En annan fyller i:

– Det kan vara bra känslor och sorgliga, olika känslor. Det är viktigt.

I gruppen gjordes en musikvideo kring temat modig.

– Kan vi lägga den på Spotify? frågar en av eleverna. Eller kanske Youtube?

 

I framtiden drömmer de respektive eleverna om att bli polis, arkitekt, läkare, fotbollsspelare, arkeolog och att jobba på NASA. I musikvideon spelar de keyboard och rappar:

”För att lyckas med allt, behöver jag va modig. MODIG!

Ge mig kraft, ge mig mod! MODIG! ”

 

Framgångarna av samarbetet med Songlines mäts i resultatet som nås efter varje lektionstillfälle, men också på sikt. Allan berättar om en blyg elev som haft handen framför munnen i flera veckor. Som för att gömma sig. Förra veckan kom eleven med en lång, poetisk text.

– Det är sådana ögonblick jag lever för i mitt jobb, säger Allan. När någon vågar komma ur sitt skal, hittar inspiration och skapar något utifrån sig själv. Det är stort.

Både Ranko och Allan är eniga om att de måste arbeta flexibelt och hela tiden ha målet i sikte: att göra en bra lektion där elever och lärare känner att de har lyckats.

– När vi lyssnar in eleverna lär vi oss också mycket av dem, säger Allan. Häromdagen hade de haft vikarie och var rätt uppspelta. Då lade vi om planeringen och övade på ett par enkla ackord på pianot, A-moll och G-moll. Det visade sig bli den lugnaste lektionen hittills.

– Om vi ska kunna jobba bra så behöver vi också få elevernas förtroende, säger Ranko.

Grupp ett lämnar salen och grupp två kommer in. Fyra av tjejerna sätter sig långt bort. Två sitter på samma stol.

– Ni måste flytta fram lite, säger Allan.

De har huvudena tätt ihop och hör inte vad han säger.

– Häråt, säger Allan. Framåt. Där kan ni sätta er. Han pekar.

Det tar en stund innan han får deras uppmärksamhet.

Tjejerna fnittrar och strular med stolarna.

– Vi är tvillingar, säger en av dem och pekar på sin syster.

Hon glider ner på stolen och berättar att hon gillar att spela piano och bas. Det är musiklärare Ranko och en annan lärare som har lärt henne.  

– Det har varit jättebra att jobba med Allan, säger en annan elev. Alla samarbetade och gjorde allt tillsammans.

– Det var roligt också, fyller en tredje i.

 

Nu vill en av killarna säga något om temat de har jobbat med:

– Vi har jobbat med lojalitet till exempel. Lojalitet är viktigt överallt. Vi har lärt oss hur man kan skriva en text och hitta på grejer. Det var en bra upplevelse. 

Grupp två har också gjort en musikvideo. En av killarna rappar:

– Om du backar mig, då jag backar dig.

En tjej tar vid:

– Habibi, var lojal min vän så får du se mig igen, om du står upp för mig, står jag upp för dig.

– Vi både samarbetade och blev bättre vänner, säger en av eleverna. 

Alla har provat att spela olika instrument.  

– Ja, vi har lärt oss gitarr och piano och jag skulle vilja lära mig mer om sånt som att skriva verser och spela trummor, säger en av eleverna.

– Jag också, säger en av tjejerna: piano, trummor och fiol.

– Och flöjt, säger en annan.

Ranko tror att medskapandet gynnar inlärningen. Metoden rimmar också med skolans sätt att arbeta med upplevelser och reflektioner.

– Genom lektionerna har eleverna blivit mer kreativa och intresserade faktiskt, säger han.

– Delaktighet är nyckeln, säger Allan. Barnen får skapa själva. De måste få känna och prova rytm och röst. De måste få berätta sina historier. När vi tillsammans diskuterar innehåll och teman kan de göra analysen av sig själva och av omvärlden.

I grupp två har barnen rötter från Libanon, Irak, Syrien, Palestina och Kurdistan. Flera drömmer om att bli berömda fotbollsspelare eller basketspelare. Eller ingenjörer. Hårfrisör, läkare, nagelartist, advokat och förskollärare är också drömyrken.

– Fast någon annan får ta hand om bajset, jag kan göra allt annat, säger eleven som kan tänka sig att jobba på förskola i framtiden.

 

Alla killarna i grupp tre har hoodies. De döljer sina ansikten i luvorna.

– Är du polis? frågar killen i den blå tröjan.

Eleverna slår sig ner på stolarna. De gömmer fortfarande sina ansikten. Killen i den blåa luvan säger: 

– Allan är riktigt snäll. Han är tydlig och låter oss jobba i vår egen takt.

 

– Vi har skrivit massa texter om kärlek och såna grejer, säger en annan elev.

 

– Ranko och Allan har också riktigt bra verktyg, fyller en tredje i. De har spionkamera, mikrofon, dator, beatboxing-sak och ett litet piano.

 

Även den här gruppen tycker att det är viktigt att arbeta med text och innehåll.

 

– Vi har spelat piano och gjort en text om bröderna i gatan, hur man ska behandla varandra, gyllene regeln, och sånt, säger en kille. Gyllene regeln finns i alla religioner!

Han låter entusiastisk. Eleverna berättar att de pratat mycket om att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Även när det blir kaos.

– Allan berättar olika grejer och vi lär oss att inte använda så fula ord i låtarna. Jag respekterar det, säger killen som pratar mest.

Allan arbetar inte med förbud. Den kommersiella musikens texter är grova och råa. Det kan man inte göra så mycket åt, menar han.

– Vilka ord kan vi använda istället för fuck, dope, crack? Eleverna tycker att det är intressant att diskutera. Vi kan prata om vad som blir det bästa ordvalet när vi arbetar med ett visst budskap. Jag frågar: vad vill du få fram och kan vi använda ett annat ord eller behövs det ett kraftuttryck här?

Eleverna berättar att de jobbar med synonymer. En elev poängterar att det har känts viktigt att få skapa och hitta orden och ackorden själv. Hon vill bli advokat. De andra i gruppen säger att de vill bli fastighetsmäklare, driva eget eller bli ingenjörer. Sedan uppstår en diskussion om musiken. Behövs den egentligen? En kille säger att matte behöver man hela livet, men musik?

 

– Det är haram, säger en av killarna

 

– Är det?

– Eller, jag vet inte, säger han. För musiken finns i hela kroppen, faktiskt.

– Jag använder musik när jag jobbar med matte, säger en annan elev. Musik är bra för att fokusera bättre.

– När man är sorglig kan det hjälpa mig att bli glad, fyller en tredje i.

 

Även i den här gruppen pratar alla olika språk. Förutom svenska talar de arabiska, urdu, somaliska och albanska.

– Och japanska, skojar en kille. Arigato.

Flera av eleverna börjar skruva på sig. De vill öva på instrumenten. Medan Ranko låter eleverna lära sig ackord på keyboard, passar Allan på att filma till en musikvideo.

– Gör ett tecken så här med fingrarna – ett V och ett I. VI, okej?

 

Ranko och Allan följer gruppens rytm och dagsform och är beredda att lägga om planeringen om det behövs.

– Man måste jobba från en massa olika håll, säger Allan. Det gäller att förhålla sig naturligt till den energi som finns i klassrummet.

Att det kommer någon in utifrån på musiklektionerna tycker Ranko är bra. Elever som tidigare inte visat upp sin musikalitet kan få ny kraft genom att man arbetat lekfullt och prestigelöst.

– Vi hjälps åt med socialisationsprocessen, säger Ranko.

Allan har jobbat som musiklärare. Han förstår hur Ranko arbetar och hur han tänker. De växeldrar och kan parallellt arbeta med både normer och personlig utveckling och de färdigheter som behövs för att nå kunskapsmålen.

– Jag kommer in lite som gubben i lådan och kan bidra med något extra, säger Allan. Det som är bra med att slippa vara lärare är att jag kan fokusera på att få ut det bästa av den här situationen. Jag kan inspirera och engagera eleverna. Det är väldigt befriande.

Allan är vaksam på alla infall som smyger sig på. Allt kan omformas till musik. En tanke, en rörelse, en konflikt.

– Varje moment är ett stort jobb. Barnen tappar fort energi och koncentration om man inte är beredd. När jag sätter mig i bilen efter fyra timmar på skolan kokar hjärnan. Det är som ett maratonpass.

Ranko och Allan har sett många musiklärare ge upp för att de inte har verktyg för att leda en grupp. Det gäller alla slags skolor. På Holma har flera musiklärare passerat under kort tid. Ranko menar att ämnet kräver erfarna pedagoger.

– Det är jätteviktigt, säger han. Skolan är kanske den tryggaste punkten i många elevers vardag.

– Det finns inget konstnärsjälsligt flum i det här utan det handlar om att arbeta väldigt hårt för att eleverna ska lyckas, säger Allan. Vi går inte hem och gråter, även om det är en tuff dag.

– Man satsar för lite på musikämnet inom skolpolitiken, säger Ranko. Musiken gör att man kan arbeta både praktiskt och teoretiskt samtidigt.

 

Sista gruppen kommer tjugo över ett. En av eleverna har med sig en egen ukulele och börjar genast spela några ackord. Han har lärt sig på Youtube. Tidigare gick han i en engelskspråkig skola och engelska är det språk han känner sig mest bekväm med. Musiken är också ett språk. 

– Med musiken kan man verkligen uttrycka sig själv så att andra förstår, säger han. Man kan berätta otroligt starka historier, både genom att använda olika rytmer och genom att arbeta med ordens betydelser.

Även den här gruppen berättar om samarbeten och att det känns bra att få skapa egen musik och egna texter. Flera återkommer till att det är roligt att få hitta på själva och att man kan skriva om känslor som sorg och kärlek. Ett par elever har gjort en låt där de har experimenterat med ljudbilder och olika instrument.

– Det blev en konstig låt faktiskt, säger en av dem.

Många intresserar sig för kunskaperna: att lära sig rimma, att jobba igenom text och ord och att få öva sig på instrument.

– Det skulle vara roligt att spela i ett band eller en orkester, säger en tjej.

Två elever har ägnat flera lektioner åt att skriva en text. De skruvar på sig, viskar och krånglar med laptopen.  

– Kan ni läsa högt ? frågar Allan.

Tjejerna räcker över datorn till Allan. Han försöker övertala dem att läsa själva. De kan inte komma överens om hur det ska gå till. Till slut bestämmer de sig för att läsa några rader var. Texten är på engelska. Den är väl genomarbetad och poetisk. Mörk, stark och allvarlig. De beskriver en verklighet som vuxna inte känner till och som handlar om ungas sårbarhet och utsatthet.

 

Allan säger att han skulle vilja jobba mer med barnens röster framöver. Om man hittar sin egen röst kan man också uttrycka saker.

– Sång handlar inte bara om att hitta rätt ton, säger han. Det handlar också om att våga ta i, använda olika tonlägen, att höra hur man själv och andra låter och om att våga ta plats.

 

När tjejerna läst klart applåderar alla elever och lärare. Sedan spelar de keyboard, trummor och gitarr tillsammans.

 

 

“ Om vi ska kunna jobba bra så behöver vi också få elevernas förtroende,”

Ranko Kovacevic, musiklärare

“ Vi har jobbat med lojalitet till exempel. Lojalitet är viktigt överallt”

Elev på Holmaskolan

“ Genom lektionerna har eleverna blivit mer kreativa och intresserade faktiskt”

Ranko Kovacevic, musiklärare

“ Allan berättar olika grejer och vi lär oss att inte använda så fula ord i låtarna. Jag respekterar det.”

Elev på Holmaskolan

“ Jag använder musik när jag jobbar med matte. Musik är bra för att fokusera bättre.”

Elev på Holmaskolan

“ Habibi, var lojal min vän så får du se mig igen, om du står upp för mig, står jag upp för dig”

Elever på Holmaskolan

“ När jag sätter mig i bilen efter fyra timmar på skolan kokar hjärnan. Det är som ett maratonpass."

Allan Skrobe, Songlines

“ Skolan är kanske den tryggaste punkten i många elevers vardag.”

Ranko Kovacevic, musiklärare